Från och med nu

Min familj
 består av min fästman Artur. Och vår gemensamma dotter som snart fyller 8 år.
 Artur och jag träffades av en slump för 9 år sedan när jag var Aupair i England.
Ganska konstigt igentligen hur ödet kan föra ihop 2 själar.

 Som barn och tonåring var jag mycket smal och vältränad, jag var den som hade MVG (mycket väl godkänt) i gymnastik och fick stanna kvar efter gympan för att få extra coachning med min löpning. Jag var duktig på basket och tävla var något jag älskade. 
Vad hände då? Jag är faktsiskt inte helt hundra på vad som hände för min vikt fullkommligt skjöt i höjden under ett års tid, Från att ha vägt ca 55kg stod jag helt plötsligt på över 80 kg och det tog inte slut där. Det var först när min dåvarande pojkvän kommenterade min vikt som det gick upp för mig att jag hade gått upp i vikt. Kläderna jag växte ur trodde jag hade berot på att jag vuxit på längden. Jag hade inte dåligt självförtroende då, det var något som jag aldrig gått och tänkt på,  Men det var dom elaka kommentarena som jag fick av mitt ex som gjorde att jag började känna mig osäker på mig själv. Hans elaka uttryck blev till ärr som sitter kvar än idag. Jag minns just en händelse som för mig gjorde väldigt ont. Vi hade just älskat och det hade varigt mycket speciellt för mig, efteråt kramar jag om honom och frågar om han tyckte det var lika speciellt. Som svar sa han - Nej, jag blev äcklad av dig!. Skammen kom över mig som ett svart täcke och har stannat kvar sen dess.  Sen den dagen kan jag inte visa mig naken för någon, inte ens min nuvarande underbara fästman som jag levt med i 9 års tid. Jag kände mig inte längre älskad och vände mig till den närmaste trösten, maten. Jag blev en matmissbrukare. 
Det var då det började, alla mina bantningskurer. 
Som mest vägde jag 111kg idag väger jag 99,5kg. Mitt mål är 65kg. Min resa dit är lång men jag ska nå ända fram.
Jag vill inte längre bära det svarta täcket.